Jag tycker om fåglar, men de tycker inte om mig. Min första (obesvarade) kärlek upplevde jag i vintras när jag såg en hackspett på fågelbrädet hos föräldrarna till mannen jag bor hos. Jag hade så gärna gått och tagit mig en dust med honom i all vänskaplighet, för han verkade vara i nästan samma viktklass som jag i den tiden. Tyvärr förstod inte människorna mina enträgna kommunikationsförsök, och släppte inte ut mig, utan packade mig bara om någon tid tillbaka i kattväskan tillsammans med Pyre för att köras hem.
I huset på Brändö fick vi också titta på fåglar, men de var oftast inte riktigt min typ. Mest ser man små bolliga talgoxar som far av och an inne i enbuskarna utanför, och någon blåmes då och då. Fågelsortimentet har ökat sakta mak i takt med att det har blivit varmare, men ingenting går upp emot den jag såg för några månader sedan.
Vi hade bara varit ute några gånger förut, och jag hade just hunnit konstatera att fågelutbudet var bedrövligt för en katt i min storleksordning.
Jag hade rumsterat om på gården med Pyre, när en skugga svepte över mig och jag tittade upp. Där, uppe i skyn, låg inte mindre är sex havsörnar och cirklade! Jag blev som slagen av blixten och en enda sak for igenom huvudet på mig; en sån skulle man ha! Jag klättrade upp på den närmaste stenen och släppte inte fåglarna med blicken. Pyre hade släppt något konstigt ljud och rusat in under huset i högsta fart, så jag hade inte ens någon som jag behövde dela steken med; vilken drömsituation!
Dessvärre förstörde människorna hela grejen. De hade sett örnarna samtidigt som vi, och ställde igång med ett jäkla ljud. Sprang och viftade med armarna och hämtade bössan och kom slutligen och tog mig i nackskinnet och bar in mig. Kan ni tänka er ett snöpligare slut åt min stora stund?
Att de blåste mig på en fågelstek av den storleken är inte förlåtligt. Varje gång jag träffat örnen sedan dess har de också förstört det hela, också då jag rök upp i rönnen för att få tag på den där som passerade nära. Vad har de att klaga på, där skulle jag ju ha mat i minst en vecka? Den är väl minst lika stor som en höna... Egentligen är jag inte riktigt säker på hur mycket mat det finns i en sådan där, de flyger alltid så högt upp... Kanske de är ännu större än vad jag vågar hoppas, kanske större än en höna... Mums!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar