Som allt annat tog vår lilla orädda och modiga Pyfis också detta tunga besked med jämnmod och klagade aldrig.
Loke förstod också på något plan vad som hände, och hjälpte Pyre med att hålla sig ren på sista tiden när hon inte alltid orkade själv. De återupptog också vanan att då och då sova tillsammans, som de inte gjort sedan våren.
Loke löper inte i stor risk att gå samma öde till mötes som Pyre, dels för att han har en mycket bättre grundfysik, dels för att han inte vad vi vet har anlag till det. Han mår bra för övrigt, blev kastrerad i slutet av sommaren för att han inte skulle vandra iväg, men tycks inte ha märkt någonting av det.
Pyre.
Det finns inga ord som känns rätta nu, utan jag lägger upp bilder. Vi hade en fin katt, hon hade det bra hos oss och gav oss mycket glädje.
En förnäm liten dam korsar tassarna när hon sitter. Detta var kännetecknande för Pyre hela hennes liv, hennes näpna svarta tassar skulle korsas.
Eller så vikte hon dem prydligt under sig.
Vi hade det bra tillsammans med Loke, för det mesta.
Tittar på fåglar med svansarna i kors.
På grund av Lokes personlighet, som tar mycket utrymme, blev kanske Pyfis ibland på utkanten, men med var hon alltid, och aldrig bortglömd. När Loke kom och satt sig i famnen kunde man bestämma om det var ett passligt tillfälle för att ha honom där eller hade man något annat för sig, men kom Pyre och satt sig i famnen någon gång så då hade man verkligen inte någonting annat för sig innan hon hade det.
Vi har en bra vattenskål, men det här var större... Pyre drack alltid ur hinken, men ramlade aldrig i, till skillnad från vissa.
Älskade korgar, mest fruktkorgen som svansen är i på den här bilden, men alla korgar och lådor var Pyres.
Pyre i slutet av sommaren, när hon var som friskast.
Favoritplatsen vid skorsten.
En utav de sista bilderna av Pyre.
Vi hoppas att du nu hittat en plats i solen utan sorger, för det har du förtjänt.
