Dessies mage går på egna ben!

Jag har hört ryktesvägen att Dessie har blivit av med sitt mitt-problem och fått fem frigående istället! Eller problem och problem, söta lär dom ska vara.
Hon har hittat någon riktigt karig karl, för fyra pojkar blev det minsann och en stor flicka. Hon blir nog en tuffing också i det sällskapet. Sekretararen berättar att det blev en som liknade precis på mig också, han har redan utmärkt sig för att ramla ur boet ett par gånger och brottas loss alla sina syskon från spenarna en efter en för att kolla vilken som ger mest mjölk.
Egentligen lär de alla ska likna mig, av någon underlig orsak. Samtliga är brun-svartrandiga med inga eller ganska små vita tecken. Jag ska gå och undersöka likheten så småningom, men tror inte Dessie uppskattar besök just nu. Hon lär ska vara rysligt upptagen.

Dessie och hennes mage

Sprudlande vårhälsningar från Brändö!

Vi har det annors bra här i grönskan, men vi har ett växande problem. På mitten. Det gäller inte mig, jag är lika smidig som alltid. Det är min kompis Dessie som bara blir rundare och rundare. Människorna säger att hon har småkattor i magen, men hon hävdar bestämt att hon inte ätit några sådana. Någonting har hon nog ätit, om ni frågar mig.

Hon verkar lite hängig också, vill mest bara sova.

Människorna har suckat mycket över dagens ungdom också på senaste tiden. "Oberoende hur bra man ordar det för dagens ungdom, så går de och gör precis som de vill i alla fall". Tydligen så skall de ha ordnat med någon stadsfjant till fästman åt min lilla Dessie, och så var de alldeles överraskade över att hon hade hittat ett lokalt alternativ istället. Uppenbarligen har de inte ännu lärt sig att katten tar vad katten vill när hon vill ha det, oberoende av vad man planerat och överenskommit bland människor... Jag tror att de inte hade förstått att det fanns någon glad speleman på byn ännu, men de förstod ju inte att fråga mig om saken heller, som känner alla kattor halvvägs till Amsterdam. De får helt enkelt skylla sig själv.

Dessie skall nog bli bättre snart, det känner jag i svansen. Inte är hon helt ledsen nu heller, hon kan fortfarande njuta av det goda i livet bland vårens grönska till exempel.

Dessie i kattmyntan

Var icke oroliga för Dessie, kära läsare. Jag anmäler om det sker någon ändring i hennes tillstånd och håller som alltid ett öga på henne (då jag är hemma och inte upptagen med att sova, äta, eller tvätta mig). Annors tror jag nog att människorna också håller koll på hennes välfärd, men de är ju lite enkla ibland.