Jag växer så det frasar (snart 6kg katt) och mår bra, trots att detta har varit den kallaste vinter jag varit med om. Den enda också, men det är helt bredvid poängen. Trots att vi är långt inne i mars så syns det knappt någon ände ännu på vintern, även om min päls tycker att det är dags. Hoppas vädret hinner ikapp min päls, annors kommer jag snart att stå naken bland med drivorna... hu!
Ingenting speciellt har hänt i mitt liv, förutom att dom jag bor hos har varit borta lite längre stunder än normalt. En vecka fick jag till och med gå och bo hos en farbror i byn som tycker rysligt mycket om katter, men det ända kruxet var att han hade en hund där i skötsel samtidigt. Det gick nog bra ändå, för jag märkte kvickt att hunden uppfostrats ordentligt av någon tidigare katt, så jag behövde inte ens ta till hårdhanskarna. Hunden var nog intresserad av mig, men jag behövde bara röra ett morrhår så åkte stackarn under närmaste soffa i sin skrämsel. För säkerhetsskull uppehöll jag mig ändå mest på hyllor och bord när den var i närheten, så att hunden inte skulle vara så rädd hela tiden. Det fanns mycket extra grejer som bara stod och samlade damm på alla hyllor, så jag gjorde farbrorn en tjänst när jag en gång var där och röjde lite så det fanns plats att sträcka ut sig.
Jo, och så förde mina människor mig till veterinären också, fast jag är kärnfrisk! Tänk dig min förnärmelse! Här ser jag till att få tillräckligt med motion och frisk luft och mat av alla de sorter just för att undvika dålig hälsa och äckliga veterinärbesök, och så drar dom mig dit i alla fall! Damerna där klämde lite på mig i största allmänhet och så fick jag en spruta. Assistenten föll visst för min charm, även om jag inte försökte så mycket just då, och frågade medan hon smekte mig om jag alltid var så lugn? Tror flickan satte något i halsen och en hostattack avledde frågan. Hon vet att jag bara laddar batterierna när dom tvingar mig att vara någonstans jag inte vill vara, och att jag exploderar av energi när jag kommer hem och far iväg så det bara ryker efter mig då jag tagit mig ut.
Vaccinen jag fick var en rabiesvaccin, sa dom. Människorna påstår att jag skall tas med då de hämtar någon båt från Holland, och då behöver jag vaccin förutom mitt pass för att resa. Jag vet inte om jag vill fara till Holland. Tror det blir lerigt om tassarna och att mössen säger "Pijp" där, iställer för något jag förstår. Skall skicka en bild där jag brottas med en träsko eller sitter bland tulpaner ifall att jag hamnar till Holland i alla fall.
På tal om det försökte mina människor en klar vinterdag ta lite bilder på mig ute, för att det är så sällan dom har kameran med då och jag har mina knasigaste upptåg för mig just ute. Tyvärr så är kameran också hopplöst långsam på att ta bilder, så det blir inget bra när jag riktigt är i farten.
Snart spränger jag ljudvallen.
Nedan ett exempel på hur det går med en långsam kamera och en snabb katt:
Jag har blivit ganska bra på att jaga möss även på vintern. Då det var lössnö kom man inte någon annanstans än längs med stigarna som människorna gjorde åt mig, men att jaga musisar ut med dom fungerade galant. Man behövde bara smyga längs med stigen tills man kom till ett ställe där det hördes något suspekt bredvid stigen under snön...
...Sedan gällde det att lokalisera ljudet så noga som möjligt, medan man tog sats trampandes på baktassarna, och när man var riktigt säker på var exakt den lilla godbiten prasslade under snön så tog man ett STORT skutt rätt ut i lössnön och landade med framtassarna på den överraskade musisen. Ibland lyckades inte detta med ett skutt och då fick man studsa ikring i snön ett tag och gräva och lyssna och gräva igen, men för det mesta fick jag nog tag på min musis. När människorna också var ute och gjorde någonting var ju detta dubbelt så roligt, eftersom de de skrattade och tittade på mig och beundrade alla musisar jag fångade, så det blev upp emot fem musisar om dan då. Dom sista orkar jag för det mesta inte äta upp helt, utan plockar bara godbitarna i ryggen.
När det är mindre roligt väder så brukar jag jaga under huset och sedan hämta in mössen i huset och fortsätta jaga dom. Människorna var måttligt förtjusta i detta från början, men nu har jag lärt dom att det inte fungerar att sätta sig emot det, utan de får helt enkelt acceptera det. De brukar banna på mig ibland när det säger oförväntat pip när man lyfter på en mapp eller så, men de bevekas då jag visar tydligt hur roligt jag tycker att det är att jaga en alldeles nyutvilad musis som jag till och med glömt att jag hade ikring huset.
Är det riktigt taskigt väder och ingen musis står att finna under huset, måste jag nöja mig med att vakta talgbollen ovanför komposten.
På bilden snöar det rejält, även om det kan vara svårt att se. Se bara på min fina päls som var torr en kvart sedan!
Det är en vacker vinter, men jag börjar få nog av att leva i ett julkort. Med sommarpäls önskas sommarväder! Stannar inne och sover tills sommaren kommer om ingenting annat hjälper.
