Här kommer de utlovade bilderna på min nya habitus bara lite senare än jag lovat.
Som ni ser, så har jag nu växt mig större än alarna på Brändö.
På bredden finns det också mycket katt (det är mest hår, jag är inte fet!).
Jag har dock behållit mitt meditativa sinnelag. Det enda som är jobbigt med mina meditationer är att jag oftast vaknar till sans igen med svansen våt..?
Har ni någon teori vad det här fenomenet kan bero på?
Plantor får ju sin näring som vatten via en rot (har upptäckt det när jag grävt gropar under enbuskarna här i trakten) och vi kattor liknar ju ibland lite på plantor när vi känner oss meditativa (vi gillar solljus värme och en dragfri plats), så kanske detta är någon rudimentär funktion som svansen försöker utföra - fungera som rot - när jag mediterar?
Om ni säger "Äsh, inte var han ju så stor heller.." när ni får se den här bilden, så låt mig informera er om att min kompis Dessie här faktiskt är den näst största katten i min värld. En aktningsvärd titel.
För övrigt så var hon väldigt leksugen när jag var hemma i julafton, hon utstötte konstiga ljud och ryckte mig i svansen och sprang ikring och upp och ner för alarna. Jag lekte med lite när nu inte kompisarna i byn ser mig, men när det började bli riktigt roligt så tog jag i för hårt och Dessie skrek till. Hon tog igen sig ganska fort och ville leka mer men min leklust var som bortblåst, för jag hade trott att det inte fanns några skuggsidor med att vara så stor.
Jag har dock alltid haft lite svårt med att bedöma min egen styrka, men jag vill för allt i världen inte göra någon illa. Skall försöka leka bara jaga-mig lekar med Dessie i fortsättningen, även om hon så gärna vill brottas - ända tills vi provar på det.
Här får ni ännu en representations-bild, där jag ser imponerande och svårmodig ut. Tror ni att jag kanske borde satsa på en politisk karriär, jag gör ju mig trots allt väldigt bra på bild, och håller hårt på mina principer även om ingen riktigt förstår vad de är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar