Jag är också en nattpigg katt, och jag tycker att det är väldigt tråkigt av mina människor att de sover hela natten. När de kunde ha roligt med mig när jag är energisk! Nog för att jag är det för det mesta...
Nå, jag brukar underlätta tristessen på natten med att vila lite, helst mot en varm människa (jag är en kärvänlig katt). Varje gång de rör på sig blir jag så glad, att jag börjar slicka dem (blir aldrig trött på att tvätta) för att uppmuntra dem att krya på sig, men av något skäl uppskattar de inte uppmärksamheten... Så fort de vaknar till lyfter de bort mig, och sedan är de tråkiga igen. Jag förstår inte. Tycker de inte om mig?
Jag brukar börja försöka väcka dem någon gång tretiden, men först sextiden vill de riktigt börja vakna. Förra morgonen var en förbättring. Det var inte jag som väckte dom, utan väckarklockan, men de gick upp redan vid femtiden.
Jag blev väldigt glad och hoppsig, och slickade båda honom och henne med eftertryck, men sedan hände något konstigt..
Jag satt mig ner för att jag inte kunde bestämma vem jag skulle visa min tillgivenhet till nästa, men i samma sekund blev det helt mörkt! Allmänt kaos följde och jag satt förnöjt och tittade på, tills någon fick tag i mig och lyfte mig, och det blev direkt ljust igen. Tydligen hade någon katt med stor, mörk rumpa satt sig på pannlampan som fungerade som enda ljus just då... Människorna skrattade gott och jag fortsatte ogenerat morgonens energiutbrott, men lite genant blev det när jag märkte att det var mig de skrattade åt när jag bland annat rusat in huvudstupa i mannens byxor när han skulle klä dem på sig.
De skrattar ibland åt mina upptåg, men nog tror jag att de gillar mig i alla fall, för de kom och tröstade mig sedan när jag satt generad i ett hörn, och de krafsade mig på magen tills jag inte kunde annat än spinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar